När en vän vänder dig ryggen
Länge sedan jag skrev något här igen, tycker egentligen om att skriva och berätta om saker som händer ilivet och dela med mig av livets med- och motgångar, men när man mår piss orkar man bara inte. Även om bloggen alltid varit en bra ventilation.
Den senaste veckan har varit riktigt jobbig, psykiskt. En av mina närmaste och bästa vänner (T) verkar ha vänt mig ryggen efter att han tolkat felläsning av mig, som att jag vill honom illa! Att jag alltid velat honom illa! Eh VA?!
Förklarade säkert 5-6 ggr att JAG LÄSTE FEL och att jag aldrig skulle säga så till en vän! Inte ens till någon jag inte tycker om för JAG ÄR INTE SÅN SOM PERSON!!!
Men det gick liksom inte in! Istället började han anklaga mig för att ljuga och påstå att jag bara säger att jag bryr mig, men att jag i själva verket inte gör det! EH VA?!?!
Vet att han var onykter vid det här tillfället, märktes tydligt på sättet han skrev då det hänt förr, men vid tidigare tillfällen har han bara pratat om konstiga och osammanhängande saker, sen har allt varit som vanligt igen dagen efter.
Från att mer eller mindre ha pratat varje dag, där ett samtal ofta kunnat bli ett par tre timmar långt, till att ignorera mig totalt, inte ens ett grattis på min födelsedag fick jag 😢💔💔 Har messat på Messenger, skrivit sms och frågat vad som händer utan svar. Även ringt och varit förbi hemma hos honom och plingat på eftersom han inte kunnat besvära sig med att svara. Tror ni det var någon som öppnade? Eh nä. Trots att jag såg hans pappa på baksidan.
Nu låter jag förmodligen som värsta stalkern, men för att jag ska kunna släppa den här skiten och gå vidare med mitt liv (om det nu är så T vill ha det) så måste jag få veta det och inte bli behandlad med tystnad!!! Mår pissdåligt av det här!!! Har nog med skit att må dåligt över i mitt liv!
Behöver inte mer!!!
