Mellan hopp och förtvivlan
Just nu är det allt utom roligt att vara taxichaufför i Uppsala.
Så dåligt med jobb som det varit hittills det här året det inte varit någonsin under mina hittills 6 år som jag har kört. Chefen peekade mig senast idag för min dåliga januarikassa och sa att jag måste försöka bättra mig... jodu... lätt att bättra sig när det finns 1000 andra bilar som konkurrerar om samma kunder... 😞
Det har gått så långt nu att jag inte längre kan försörja mig på detta yrke, om jag inte är villig att köra 12-timmarspass 6-7 dagar / vecka... och det gör jag bara inte.
För närvarande tjänar jag lika lite på mitt heltidsjobb som min sambo gör på sitt studiebidrag...
Mitt i detta elände så finns det ändå en gnutta hopp.
Efter att jag skickat in mitt CV till Expresservice här i Uppsala så blev jag kallad på intervju idag, som kändes jättebra. De verkar vara ett härligt gäng och en väldigt bra arbetsgivare, så jag håller nu alla tummar och tår jag har för ett positivt besked inom en snar framtid!
Har även sökt ett kranbilsjobb i Enköping, gäller att slänga ut lite krokar här och var så man har någon chans.
Men hur jävligt det nu än är och har varit med det här taxijobbet, så har jag aldrig slutat att tycka om det jag gör. Älskar att köra bil och träffa nya människor. Älskar att se folk bli så förvånade att de nästan trillar av stolen när det sitter en ung svensk tjej bakom ratten och inte en äldre man med utländsk bakgrund som det annars gör till 90% av gångerna.
Minns mina första två år som taxichaufför, när jag gick till jobbet med ett stort leende varje dag och älskade varje minut och varje sekund.. när jag trodde att jag hade hittat mitt "drömjobb" och listan med stamkunder växte för varje dag som gick.. en tid när kassorna faktiskt var helt okej.. mer eller mindre varje dag. Det gick att leva på helt enkelt. Då var det riktigt roligt att jobba, att jag var schemalagd varje helg var ingen katastrof.
Nu skulle jag aldrig kunna jobba efter ett sånt schema igen...
Kassorna kunde se ut så här en vanlig fredagsnatt...
En bra start 😁
Dessa fina kassor verkar numera tyvärr vara ett minne blott, efter nattens pass går jag hem med en kassa på ynka 2088:- efter 11 körningar.... Inte okej! 😫 👎
Ska den här branschen klara sig måste något göras, och det är snart.
- Börja med med att ta bort bidragen!
- Inför någon form utav reglering av antalet trafiktillstånd som behövs för att möta efterfrågan i respektive landsting/kommun!
Överetableringen måste bort! Konkurrensen är inte sund längre! Hur långt ska vi behöva gå för att få våra politiker att inse detta och ta tag i problemet?!
Min kära GBE, som jag hade äran att få köra under mina första två år som taxichaufför på Uppsala Taxi. Körglädje, komfort och stil. These were good times 💕
Det är tur att jag har såna underbara och goa kollegor som kan pigga upp en ibland när det känns tungt och går dåligt, både på växeln och ute i trafiken, ni är guld värda allihopa! 😊 💋💋💋
😆😉😍
