Stardusty

Tidigare ikväll tog jag och Saffi en tur till ridhuset för att träna lite markarbete i halsring, frihetsdressyr och trickträning.

Ville träna lite mer skänklar och hjälper då jag numera nästan bara rider henne i halsring, vi gjorde skänkelvikningar åt båda hållen, jobbade med ställning och böjning på volt, halter, backa och spinns.

Hade inte förväntat mig såna bra resultat som jag fick, hon till och med ställde sig i skänkelvikningarna! 😀 UTAN TRÄNS!!! 😀 Så himla GLAD!!!

Frihetsdressyren fungerade klockrent, sist vi tränade med "Honza-sticken" hade jag henne i repgrimma, denna gången hade jag henne helt lös och hon följde min minsta vink, till och med galopperade med mig när jag bad henne att springa med mig!!! :D Det som jag har längtat efter så otroligt länge och försökt träna upp men som jag aldrig lyckats få fram. Hon har alltid tagit allt vi gjort i sitt eget tempo, vilket aldrig har varit särskilt högt, har alltid tagit den bekvämaste vägen. Den känslan, att se henne galoppera med mig för första gången helt i frihet är MAGISK!!! ❤

Saffi gör såna otroliga framsteg varje gång vi tränar tillsammans och det är så himla roligt, man vill aldrig sluta träna. Det känns som vi kan göra vad som helst nu, ingenting känns omöjligt längre :)

 

Vet att det förmodligen bara är mitt ego-önsketänkande men sedan jag började ta mig mer tid för Saffi i höstas inför SIHS, med egen träning och roliga kurser, så har hon blivit betydligt gladare. Vissa dagar när man ska ut på tur så nästan travar hon ut ur stallet med spetsade öron. I ridningen har hon blivit som förbytt, från att ha varit en häst man hela tiden har behövt väcka för att hon ska gå på till att helt plötsligt skritta på som en liten räserhäst helt av sig själv, ibland till och med så fort att hon faller i trav och man måste hålla igen. Vilket jag  ALDRIG behövt göra tidigare, förutom på distanstävlingar.

Sen har hon börjat busa igen, skillnaden nu mot för 20 år sedan är att nu busar hon snällt, känner av hur mycket ryttaren klarar av och lyssnar när man tar i henne. Jag vet inte men det känns faktiskt som att hon har saknat mig och är glad över att ha mig tillbaka :) Jag känner mig i alla fall väldigt älskad när hon lägger sin mule mot min kind efter ett träningspass och bara står ❤

 

Här om veckan när jag skulle rida hem henne ifrån andra stallet (2 km) efter en fotografering så höll hon på med bus hela tiden, sparkade bakut och studsade med huvudet mellan frambenen.

Har aldrig känt den skritten tidigare, öronen spetsade framåt och med en glädje som lös lång väg. Svårt att tro att hon fyller hela 26 år om en vecka! :)