Lördagen 19/4 - 14
Shit, vilken dag.
Efter ett tungt och segt arbetspass natten till lördagen kunde jag äntligen krypa i säng strax före 06 lördag morgon. Ställde klockan på 11.50 så jag skulle hinna äta frukost innan jag åkte till stallet.
Hade bokat tid hos Sven Lindblom i Sätra Brunn för Hirani kl 15 så jag hade inte tid att sova längre. Normalt brukar jag sova enda in på eftermiddagen efter en fredagsnatt men idag var jag tvungen att släpa mig upp.
Trots att klockan var satt att ringa efter knappa 5½ timme så vaknade jag en timme innan den skulle ringa, klarvaken och en aning stressad över att jag skulle iväg, så det var bara att gå upp.
Volvon vroomade igång som vanligt och jag styrde kosan mot mammas place för att hämta upp min transport och sedan rulla vidare till stallet och hämta upp Hirani.
I väntan på att Sven ska komma ner och ta emot oss passade vi på att njuta lite av den underbara solen, både Hirani och jag! :)
Vi fick strålande beröm av Sven, gaffelbandet på vänster fram kändes nu fast och hade läkt jättefint. Gallan i kotan sa han kommer successivt att försvinna i och med att gaffelbandet blir mer och mer elastiskt. Hon är fortfarande lite öm över gaffelbandet men det sa han beror på att vi har fått en reaktion på behandlingen, det håller på att läka, helt enkelt :)
Muskelspänningarna hon hade i vänster bog var borta och hon är nu jämn i bogmuskulaturen igen :) Inga mer spänningar eller låsningar!
Det enda han kunde hitta på henne nu var en liten reaktion i vänster bakknä, som strålar ut upp i ryggen. Men det var så lite att det knappt märktes.
När han var klar med genomgången av henne sprutade gaffelbandet och vänster bakknä med en dos av Hiranis eget blod, sen var det klart! :)
Så med nya ordinationer om fortsatt behandling, lastade jag in en glad (och till synes ovanligt avslappnad och nöjd) häst i transporten för att börja rulla hemåt igen.
Nöjd hest ;)
Sötnosen <3
Passade så klart på att dricka av det goda och nyttiga källvattnet när jag var där :)
Påskfint vid den porlande källan :)
Men lyckan varade inte särskilt länge. Lagom tills jag kommit ut på 56an mot Västerås upptäckte jag att jag lyckats glömma mina solglasögon hos Sven så det var bara att vända på första bästa lämpliga plats och åka tillbaka.
Men jag hann inte mer än vända innan jag började höra ett konstigt ljud, det lät precis som om någon jäkla värmeplåt började sitta lös och skramla undertill. Men samtidigt inte då det inte skramlade hela tiden, va liksom till och från. Strax efter att jag svängt av 56an mot Sätra brunn tyckte jag Volvon började tappa lite kraft samtidigt som skramlandet ökade.
Då slog det mig att jag glömt kolla kylarvätskan innan jag åkte från stallet tidigare trots att jag hade känt kylarvattenlukt när jag höll på att koppla för släpet. Jag har varit tvungen att fylla på med jämna mellanrum för att det försvunnit ut nånstans, men har aldrig hittat eller sett någon läcka, vare sig på motor eller på marken efter att den varit parkerad. Jättekonstigt.
Tempmätaren hade flippat totalt, var lååååångt över den röda markeringen och första tanken som for genom mitt huvud då var Nu är det kört, att det som lät var ventilknack och att toppen gått åt helvete.
Jag stannade så fort jag bara kunde och stängde av den stackars plågade Volvon.
När jag öppnade huven rök det från tamejfan allting, motorn var överhettad och det fanns inte en endaste liten droppe kylarvätska kvar i systemet.
Det enda jag hade i vätskeform var en halv dunk med spolarvätska. Jag ringde Thomas hemma och rapporterade vad som hade hänt och att jag endast hade spolarvätska i bilen, inget vatten och frågade vad jag skulle göra. Han sa åt mig att fylla på det jag hade när bilen svalnat en aning så jag i alla fall kunde ta mig därifrån och hitta vatten.
Sagt och gjort, men precis när jag börjat hälla i spolarvätskan i kylarbehållaren började systemet att gurgla, spotta och fräsa så mycket att jag hejdade mig för ett ögonblick, i samma stund slog det mig: spolarvätska är väl brandfarligt?!
Slog ett öga på varningstexten på dunken där det stod: Brandfarligt, får ej utsättas för hög värme.
I samma stund stod det som en fontän av varm spolarvätska från kylarbehållaren och ut över motorn som började spotta och fräsa.
I ett par minuter trodde jag bilen skulle börja brinna, helt ärligt jag blev livrädd!
Bil efter bil passerade förbi utan att knappt ens sakta in, ännu mindre stanna och fråga om jag behövde hjälp. Trots att jag stod med huven fullt öppen med en rykande motor och hästsläp på kroken.
När jag försäkrat mig om att bilen inte skulle brinna upp så lastade jag ur Hirani, fyllde på den sista spolarvätskan i rätt behållare så dunken blev tom och började gå mot närmaste gård för att be om vatten.
Efter ett par hundra meter kom en cyklist upp bakifrån, han hade sett bilen med släpet och frågade om jag behövde hjälp.
Jag förklarade vad som hade hänt och att jag behövde hitta vatten, den snälla killen på cykeln sa att han kunde ta dunken och cykla fram till närmaste gård och fråga efter vatten så jag slapp gå med Hirani. Jag blev så glad! Första hjälpsamma människan som passerat på nästan en halvtimme!
En mindre glad motor!
Motorn hade i alla fall hunnit svalna lite när vi kom tillbaka med vattnet. Jag slog i hela dunken men märkte snabbt att det rann ut lika fort som det kom i. Vattenpumpen verkade ha gått åt skogen...
Ville ändå försöka starta upp han och se om det var någonting mer som gått åt skogen, och efter att ha snurrat några lite halvsura och griniga varv på startmotorn vroooomade han igång precis som vanligt. Utan något knackande!
Stängde snabbt av motorn igen, lastade in Hirani och bad en bön att stackars Volvon i alla fall skulle klara de sista 4 kilometerna tillbaka till Sätra Brunn så jag slapp lämna bil och transport där mitt ute i skogen i Ingenmansland tills jag kunde komma och hämta hem den.
Men efter 3 km stod tempmätaren så högt igen att jag blev tvungen att stanna och stänga av bilen igen.
Allt vatten hade runnit ut och motorn var ännu en gång jättevarm. Thomas var på väg till min undsättning men skulle ta ca en timme för honom att ta sig dit.
Än en gång imponeras jag över Hiranis lugn och tålamod, hon finner sig i allt tamej sjutton. En riktig guldklimp ♥
Efter att en snäll bilist stannat och hjälpt mig med nytt vatten kunde jag till slut köra den sista kilometern till Svens parkering och invänta att hjälpen skulle komma.
Volvon blev kvar i Sätra Brunn över natten, vi bestämde att vi skulle åka dit och hämta den nästa dag efter att jag hade köpt ny vattenpump så den skulle gå att laga.
Sagt och gjort, jagade rätt på ny vattenpump på "Feltema" (som min far så vackert kallar sitt absoluta hatmärke) och ilade ut till mamma igen, plockade upp Thomas där och styrde kosan mot Sätra Brunn.
Tanken var att ha massa vatten med oss och köra Volvon så långt det gick för att sedan bogsera resten av vägen hem... och det gick jättebra, i 3 kilometer... sen gick kylaren sönder! :(
Lilla Zuckan fick kämpa på bra i uppförsbackarna med nästan 2 ton bil hängandes bakom i linan... men det gick det med! :)
Volvon kom hem till slut, men istället för att bara behöva byta vattenpump så behöver jag nu ny kylare också. Rörstumpen där övre kylarslangen går in och fästs är inte längre existerande...
Så är det någon av er som vet någon som har en 740/940 kylare att avvara/sälja så hojta till!
Passade även på att köpa nytt avgassystem till den i söndags när det var 25% på allt i alla Mekonomenbutiker, fortfarande dyrt men betydligt billigare än vad det kostade utan rabatten. Volvon har behövt ett nytt avgassystem i typ ett år men har dragit ut på det in i det längsta pga den höga kostnaden. Har lagat det åtaliga gånger men efter sista lappningförsöket så insåg även jag att det inte skulle gå att reparera en gång till pga dess dåliga skick, så nu fick det bli ett nytt. Det kommer att bli så jäkla skönt att äntligen få tyst på allt brummande och skorrande :P
