Älskade mamma, 21 veckor sedan du lämnade oss i obeskrivlig sorg & saknad och jag kan fortfarande inte förstå att du är borta. Trots att vi alla fanns där vid din sida och höll din hand när du tog ditt sista andetag så går det inte att ta in, som att allt som hänt bara är en hemsk mardröm💖.
Du känns fortfarande så levande, som att du sitter där vid det stora matbordet framför datorn och Facebook med en stor balja the och ett gäng kvällsmackor som du alltid gjorde 💖
När jag åker hem till landet känns det varje gång som att jag när som helst kommer möta dig ute på långpromenad med hunden.
Här om dagen var vi hem till landet och firade lilla Lucas som fyllde 8 i veckan, och när vi svängde in på Lundbyvägen började radion spela Dropkick Murphys Rose tattoo, en av dina favoritlåtar. på hemvägen hade vi inte mer än hunnit svänga ut från Lundbyvägen innan samma låt började spelas lagom tills vi passerade Tillinge Kyrka där du ligger begravd. Hur stora är oddsen för att det händer? Du var där, med oss. Kunde inte låta bli att le lite för mig själv.
Älskade mamma! 💗
Samma när jag åkte hem från en kompis nu ikväll, startade playlisten lillasyster Lizette gjort till oss med musik som du älskade. Kändes som att du kommunicerade med mig genom de första helt random låtarnas texter 💖 låtar tagna från ett USB-minne du alltid hade med dig i väskan tillsammans med dina absoluta favoritskivor med artister som bl.a Bruce Springsteen, Deep Purple mf. Kunde se dig sitta där bredvid mig i passagerarsätet, sjunga med och klappa takten till musiken på benet som du gjorde så ofta när vi åkte bil.
Kan fortfarande gråta mig otröstlig av sorg och saknad efter dig mamma, vet inte om jag någonsin kommer komma över din bortgång. Livet kan vara så fruktansvärt orättvist!
Det var inte så här det skulle sluta 😢