Sweden International Horse Show 2015
Nu tänkte jag äntligen ta mig tid att berätta om veckan på Friends arena i Solna under Sveriges största hästfest ---> Sweden International Horse Show.
Som många vet så har just detta varit min största dröm sedan jag som 12-åring (1996) såg Stockholm horse show från Globen på TV för första gången och blev helt betagen och förtrollad av mannen med den vita Lusitanon som kunde både ligga, sitta, buga och spansk skritt med näst intill helt osynliga kommandon. Min mamma spelade in sändningen och jag vet inte hur många gånger jag såg den under veckorna som följde. Jag började drömma om hur det en dag var jag och Saffi som fick uppträda och göra circuskonster och olika trick i ett shownummer i Globen och under Stockholm horse show.
Men hur gjorde han, den mörkhåriga mannen i vit skjorta och svarta byxor? Jag hade verkligen ingen aning om HUR jag skulle börja, hur lär man hästar trix egentligen?
Min älskade Saffi har precis anlänt med hästlastbilen som syns nedanför på vägen.
På bilden ser ni min mamma, bakom mig skymtar lillasyster Beatrize, Varghunden Anton och geten Tina. Tror detta är i början på maj 1991.
Fast besluten att lyckas gick jag ut i stallet samma kväll som jag sett programmet ifrån Globen och försökte komma på en början. Som tur var så är Saffi ganska matglad och försöker alltid hitta på egna anledningar att bli belönad med godis. Så första tricket hon lärde sig tog bara ett par minuter att lära in - flema (lyfta upp överläppen och visa tänderna) när man håller upp ett finger framför henne.
Glädjen som sköljde över mig (av att Saffi hade lärt sig sitt första trick så snabbt) var enorm, jag minns att jag nästan skrek ut "GLOBEN HERE WE COME!"
Saffi tar igen sig i vårgräset
Ute på körtur med Saffi tillsammans med lillasystrarna Beatrize till höger och lilla Jessiqa i bilbarnstol i mitten.
Efter det rullade tricken på, nästa hon lärde sig var att nicka när jag höll handen knuten nere på magen. Efter det gav jag mig i akt med bugningen, vilket till en början var att ta godis bakåt neråt mellan frambenen utan att gå ner på ett knä. Jag visste inte hur jag skulle göra för att lära henne att buga på ett framknä, helt enkelt. Jag hade inte gått någon kurs, bara sett hur killen med Lusitanon gjorde. Trickträning och frihetsdressyr var inte så utbrett då och internet var bara en knappa bråkdel av storleken det är idag. Tror inte ens att vi hade internet hemma förrän något år senare.
Jag och Saffi 1993
1994
Apache, Saffi och Shetlandsponnyn Mango
1997 följde jag med min mamma och några av våra grannar på en kurs i djurkommunikation, har för mig den var i Bålsta, där vi fick lära oss hur vi kan kommunicera och prata med våra djur telepatiskt. Precis så som djuren pratar med varandra.
Det bästa med den här typen av kommunikation är att djuret du ska prata med inte behöver vara där på plats, utan att det räcker med att veta på vilken plats, adress det befinner sig på. Så när kursledarna frågade om det var någon av oss som hade något djur den ville vi skulle prata med så nappade jag direkt. Tänkte att det skulle ju vara ett ypperligt tillfälle att fråga Saffi om hur hon vill jag ska gå tillväga för att gå vidare och lära henne mer avancerade trick så som ligga ner, sitta och få henne att gå ner på ett knä i bugningen.
Jag vet att många av er inte tror på sånt här, men faktum är att jag hade inte varit där jag är idag utan den.
Jag och Saffi på distanstävling i Stockholm 1997, Djurgårdsritten 50 km CR. Här på Lidingövägen strax innan Stockholm Stadion på väg ut på Valhallavägen och Gärdet.
Det enda kursledarna och övriga deltagare fick veta om Saffi var vart hon befann sig och vad hon hette, sen de där frågorna om trickträningen jag ville ha svar på.
Saffi hade mycket att säga, bland annat berättade hon varför hon alltid saktar ner och går så himla långsamt i nedförsbackar ---> hon känner sig osäker på underlaget och rädd för att halka. Hon berättade även att hon varit en vit cirkushäst med en röd stor och vacker plym i sitt tidigare liv och hur jag skulle träna konster med henne.
Bland annat ville hon att jag skulle ge mina kommandon på tyska. Jaha tänkte jag, typiskt. Jag som inte kunde ett ord tyska utan hade nästan precis börjat läsa spanska i skolan.
Jag bestämde mig i alla fall för att försöka lära henne att lägga sig ner redan samma kväll, men något tyskt kommando hade jag inte. Så jag tänkte att jag sätter mig väl i boxen med godis och väntar ut henne tills hon lägger sig för natten. Lutad mot väggen satt jag där, Saffi bufflade på mig gång på gång och försökte komma åt godiset bakom ryggen, och varje gång puttade jag bort hennes huvud på sidan av mulen med min hand. Hon snurrade runt ett varv och kom tillbaka.
Plötsligt dyker det upp ett utländskt ord i mitt huvud, ett tyskt ord, ett ord jag aldrig hört förut "gehen schlafen" Nästa gång Saffi kommer med sitt huvud och söker godis, gör jag precis som gångerna innan och ger detta röstkommando. Hon går ett varv i boxen innan sen lägger hon sig ned och tittar på mig med sina stora mörka vackra ögon, precis som att hon sa "Äntligen, nu har du förstått matte, se så duktig jag är! Ge mig godis!"
Snacka om att överraska och förvåna! Jag kunde nästan inte tro att det var sant, jag var tvungen att testa igen så fort Saffi rest sig för att se om det verkligen fungerade. Och ja, att peta på sidan av mulen och säga "gehen schlafen" är kommandot för att hon ska lägga sig än idag. Både ifrån marken och från ryggen.
Sen har det rullat på, vi har gått kurser för både Rebecca Dahlgren och HorseVision i Hällekis i trickträning och för Honza Blahá i frihetsdressyr.
Ett kort videoklipp från en av många träningar när vi övar på att lägga oss ned med mig på ryggen inför Sweden International Horse Show.
Det var i våras, 19 år senare, som jag fick en förfrågan av Ida om jag och Saffi ville vara med och visa upp oss på SIHS och Friends arena. Jag trodde knappt det var sant, höll nästan på att trilla av stolen jag satt på. Var den stora drömmen på väg att bli verklighet? I början var det lite osäkert, men till slut så blev det bestämt. Jag och Saffi skulle äntligen få visa upp oss inför tusental, både i publik och hemma i tv-sofforna, drömmen skulle gå i uppfyllelse!
Hur själva framträdandet skulle läggas upp visste de inte så mycket om så det var lite svårt att träna på något "nummer" i början, så jag fokuserade på att träna varje trick för sig istället så fick man sätta ihop något sen när man visste mer.
Owe Sandström (regissören av Julshowen och Join the Circus) ringde runt och pratade med alla i slutet av Oktober som skulle vara med i hans shower och berättade om hur han tänkt lägga upp föreställningarna och vilken position jag och Saffi skulle ha inne på stora arenan. Jag fick helt och hållet bestämma vad vi skulle göra för trick, vilket så här i efterhand med facit i hand var tur då Saffi hade lite svårt att fokusera och slappna under själva numret (kommer till den delen lite senare)
Jag tyckte träningen hemma gick jättebra (förutom att hon inte ville sitta) och kände mig inte speciellt nervös eller orolig för något egentligen. Hade ju aldrig varit med i något liknande förut så visste inte egentligen inte vad som väntade eller hur det skulle vara.
Jag hade bestämt mig för att köra dit Saffi redan på måndagen för att hon skulle få tid på sig att installera sig ordentligt och komma ner i varv innan repetitionerna skulle köra igång kvällen efter. Men först skulle hon tvättas, och i brist på spolspilta eller andra tvättmöjligheter så åkte vi till biltvätten på Therese pappas jobb (en av Saffis medryttare sedan 10 år tillbaka) som var så himla snäll att låna ut ett par timmar, till en något annorlunda hästkraft.
Det gick hur bra som helst att tvätta häst en biltvätt, man tager vad man haver så att säga ;) Ren blev hon!
Det var rätt lugnt i stallet när vi kom dit, men det var kanske inte så konstigt då klockan var närmre 23 på måndagskvällen.
Saffi fick en hörnbox längst in nere vid avskärmningen mot mässen och rashästarna, en lugn och skön gång utan en massa spring av obehöriga. Där stod Saffi, Loni, Sternbild och Staccato, en vacker Haflingerkvartett.
Saffi med sin medryttare Therese
Stora arenan
På tisdagen var jag på plats någon gång mellan kl 10 och 12 igen, minns inte exakt. Repetitionerna inför stora showen på arenan skulle inte börja förrän senare framåt eftermiddag/kvällen men det fanns så mycket annat som behövde göras så man behövde aldrig gå sysslolös. Jag och Evelinn hade ett paddockprogram att ta fram för våra uppvisningar i mässen sen skulle det slipas på ytterligare ett program för Evelinns, min och Lovisas uppvisning Triss i Haflinger.
När man inte har speciellt mycket tid och endast en eller max ett par tillfällen att träna ihop något på så tar det lite tid, och utan några som helst garantier att det ens blir bra. Det tog några dagar men när det väl var dags så hade vi en plan som kändes helt okej :)
Så blev det dags för repetition och debut för oss på den stora arenan, jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Tanken var att rida in, men i sista stund fick jag en märklig känsla i kroppen och ändrade mig. Och tur var väl det för Saffi gick fullständigt BANANAS när vi gjorde entré. For iväg som skjuten ur en kanon när vi kom in på arenan och vek av åt vänster. Bockade och snurrade runt mig som en toka, ville INTE skritta lugnt och inte vända upp sig emot "publiken" när vi kom till "vår" fyrkant vi skulle vara i och göra olika trick. Det var med nöd och näppe jag fick henne att göra någonting alls. Den stora bildskärmen på den bortre långsidan var JÄTTELÄSKIG! Under de första repetitionerna rörde den även på sig vilket gjorde den ännu läskigare, speciellt under repetition nr 2 då de hade tagit fel bakgrund (den som skulle vara till Julnumret) en snöig vit bakgrund med massor av dinglande snöflingor istället för en röd ridå som inte rörde sig alls... ni kan ju gissa hur Saffi reagerade på den... behöver jag säga mer än att jag var jävligt glad över att jag INTE satt barbacka på ryggen just då.. Det var ingen som trodde på mig när jag sa att hon var 25 år, den äldsta hästen ska inte vara vildast :)
Regissören Owe Sandberg har genomgång
I väntan på att repetitionerna ska börja, Staccato och Lovisa snett till vänster
De coola "zebrorna" 😉
Coolaste vagnen ever! :)
Även The Celebrities som skulle starta i Kändishoppningen tränade ett par tillfällen tillsammans på stora arenan.
På tisdagskvällen tränade jag och Evelinn ihop för första gången, och Saffi bjöd på en sittning. Något som hon inte hade gjort på över en månad hemma! Matte blev alldeles lyrisk av lycka 😄
På onsdagen skulle det bli två repetitioner, och mellan kl 06 och 08 var det fri träning för dem som ville inne på stora arenan.
Trots en väldigt sen kväll och lite sömn var jag var på plats strax före kl 07 för att hinna få lite mer arenatid och kunna träna på den stora läskiga skärmen. När man bara har några få begränsade tillfällen att träna på sådant som inte går att träna på hemma, måste man ta alla möjligheter som erbjuds.
Och den här gången gick det galant, trots fyrspannet som körde hej vilt runt omkring oss :)
Saffi tar sig en avslappnad tupplur inne på stora arenan 💗
Kan för mitt liv inte minnas vilket fyrspann det var som körde samtidigt som jag och Saffi var inne och tränade. Teamnamnet stod på deras jackor...
Eftersom att dagarna blev så otroligt långa och händelserika så är det svårt att hålla reda på vad som skedde exakt vilken tid, det man gjorde tidigt på morgonen samma dag kändes sent på kvällen när man gick hem som att det hänt för flera dagar sedan.
Men efter att jag och Saffi haft ett kort träningspass i paddocken i mässen på eftermiddagen kom i alla fall mammas före detta granne Karin fram och hälsade på oss. Hon berättade att hon hade fått i uppgift att hitta en snygg häst som kunde ställa upp och vara pristagare när de skulle repetera prisutdelningscermonin inne på stora arenan runt halv 6 tiden på kvällen. Jag tackade självklart JA! Såklart! :D Ytterligare ett tillfälle för Saffi att få komma in och vänja sig vid den stora bildskärmen, den höga musiken och ljustekniken. Kvart över 5 skulle vi vara på plats bakom scen.
Foto: Sanna Svensson
Saffi i centrum för "prisutdelning"
Men det krävdes en entré tre gånger för att hon skulle stå så här stilla och vackert.
Första entrén vi gjorde liknade lite den första och andra gången vi repeterade Join the Circus, först vägrade hon att beträda arenan, sen när hon väl kommit in började hon bocka och studsa fram som en 5-åring så en utav blomsterflickorna som skulle gå med oss in blev tvungen att leda henne. När vi väl kommit fram till platsen vi skulle stå på (vänd mot publiken och med rumpan bakåt mot den stora läskiga skärmen och där allt ljud kom ifrån) blev nästa utmaning att få henne att stå stilla och helst inte vända rumpan emot publiken :P
Första vändan blev lite rörig, andra gången gick det mycket bättre men fortfarande ganska oroligt. Tredje gången däremot, när hon förstått vad som skulle hända och att det faktiskt inte var så läskigt, behövde blomsterflickan inte ens leda henne. Hon skrittade in lugnt och tryggt, stannade på utsatt plats och stod där, med spetsade öron medans jag tog emot "priset" och lyssnade till den svenska nationalsången. Sen blev det ett riktigt ÄREVARV till hög musik!!! :D Precis som alla vinnande stjärnor skulle få uppleva det, så fick jag och Saffi prova på att vara riktiga kändisar för en stund. Det var fantastiskt kul!
Foto: Sanna Svensson
Ärevarv!
Foto: Sanna Svensson
Det fanns mycket att titta på under SIHS, jag, Evelinn och hennes mamma Anna och Lovisa fastnade på en av LORENZOs träningar på stora arenan. Det är fantastiskt att se vilken otrolig kontakt och kommunikation den mannen har med sina hästar som följer hans minsta vink och förstår precis vad han menar när han ber om något.
Men innan han började sin träning lät han dem springa av sig en stund, 14 lösa vita hästar dundrade fram på arenan, varv efter varv och tyckte det var skitkul att äntligen få springa fritt igen efter den långa transporten från Frankrike till Sverige och Stockholm.
Vi hade även en kort träning på raspresentationen med Nordsvenskarna Oden och Odin i mässpaddocken under onsdagen.
Onsdagskvällens repetetioner av Join the Circus gick mycket bättre än de första, så pass mycket bättre att efter den första bestämde jag mig för att sitta upp som tanken varit från början. Staccato hade blivit Saffis trygghet och så länge han gick före henne i paraden så gick det bra. Men hon ville fortfarande inte gå in i den lilla fyrkanten Owe hade märkt ut åt oss, och istället för att börja bråka på henne så accepterade jag att det skulle bli på det sättet, göra det bästa av situationen och bara fokusera på att få henne att göra det trick som var lättast för stunden ---> att stegra. Min plan hade varit att vi skulle bugat mot publiken med mig på ryggen men då Saffi kändes så stressad av allt konstigt som hände runt ikring henne så var den idén bara att glömma. Möjligen om vi hade haft mer tid att träna på plats, då hade det kunnat gå men inte med endast 3 repetitioner och ett genrep.
Kändes lite tråkigt i början att inte kunna visa upp ett lite mer avancerat trick för den stora publiken, men å andra sidan hade vi ju den möjligheten i paddockprogrammen sen under dagarna som gick.
Under torsdagen fick vi ytterligare ett tillfälle att träna inne på den stora arenan, mellan kl 07 och 09 på morgonen var det fri ridning och träning för dem som ville. Jag och Saffi passade självklart på att få lite mer arenatid tillsammans, men denna gången blev det mest markarbete för hon hade lite svårt att fokusera på trickträningen just då. Därför beslöt jag mig för att jobba lite mer lösgörande och träna tricken på framridningsbanan bakom stora arenan efteråt när jag ridit färdigt. Den träningen gick sådär, hon hade fortfarande svårt att fokusera på mig och göra vad jag bad henne om, men då jag känner henne och vet precis hur hon fungerar efter snart 25 år tillsammans så visste jag att det bara var att vänta ut henne. Förr eller senare gör hon det du ber om, gäller bara att ha tålamod.
Sweden International Horse Show slog upp sina portar för besökare kl 16.00 på torsdagseftermiddagen. Men innan dess skulle både Join the Circus och Julshowen ha sina generalrepetitioner.
Det var inte utan att jag kände mig en gnutta nervös för om dessa få tillfällen vi haft att träna på skulle räcka till eller inte. Kände mig fortfarande inte helt säker på Saffi och ville ju helst att även hon skulle kunna gå in i min och Lovisas fyrkant som vi blivit tilldelade inne på arenan. Genrepet var sista gången vi kunde försöka få till det, gick det inte då så skulle det få lov att gå ändå. Bara vi inte hamnade ivägen för något av de andra ekipagen.
Längre in i fyrkanten kom vi aldrig, här gick gränsen tyckte Saffi :)
Fina Staccato och Lovisa
Ska också nämna att jag blev lika orolig verje gång vi samlades på framridningsbanan bakom stora arenan för show. En salig blandning av hästar (både ston, valacker och hingstar) hundar, vuxna med sina barn i alla åldrar, renar, kameler, "zebror" och vagnar i alla dess former trängdes tillsammans på denna (egentligen rätt stora yta) men som kändes på tok för liten när alla var på plats. Det kändes som en katastrof som bara väntade på att hända, speciellt med Saffi som kan vara väldigt "lätt" i rumpan emot andra hästar och som dessutom var LIVRÄDD för Herman - kamelen.
Tur nog lyckades jag hålla oss på tillräckligt avstånd från alla andra, och uppmana de som hela tiden var närmast om vad som kunde hända om de kom för nära. Saffi har tyvärr alltid varit sån, hon gillar inte när andra hästar kommer nära och kan sparka ifrån ordentligt.
Med på genrepet i slutet av presentationen hade de också något som inte hade varit med tidigare och som ALLA var helt oförberädda på, fyrverkerier! Alla blev rädda, hästar kastade sig och försökte fly. Saffi likaså, hon blev alldeles förskräckt stackarn och försökte dra iväg genom gången ner mot tryggheten i stallet.
Det var liksom inte bara en smäll utan en hel drös på raken. Jättehäftigt och fint när man sitter i publiken men när man sitter barbacka på en häst och inte är berädd själv var det mindre roligt. Men som tur var gick allt bra ändå, Saffi gick dock från att stå lugn som en filbunke och vänta till lite trampig, nervös och tittig.
Fyrverkerier!
Här ser ni även konerna som var uppställda och som bildar fyrkanten vi skulle vara på, den som Saffi så prångt inte skulle gå in till.
Saffi, som inte kan vinka (jag är lite anti att lära hästarna slå med frambenen) fick ruska på huvudet istället, som att hon inte alls ville hälsa publiken välkommen som de andra gjorde :)
Detta skulle vi göra synkat alla fyra samtidigt... gick väl sådär :P Haha!
Foto: Sanna Svensson
Raspresentationen, Haflinger och Nordsvensk
Senare på kvällen, kl 20.20 skulle jag och Evelinn ha vår första uppvisning tillsammans i mässpaddocken. Den blev hur bra som helst, Saffi var grymt taggad och gjorde allt jag bad henne om utan att blinka. Hon var SÅ DUKTIG!!! Det var precis som att hon ville alla hur duktig hon kan vara under lite lugnare och tryggare omständigheter. Och det var hon!
Tyvärr var det inte så många som såg oss den gången, as you can see. Tre ynka på läktaren och några till som stod längs långsidan. Men glada var vi ändå :)
Klicka på länken för att se hela uppvisningen. Stort tack till lillasyster Lizette som filmade oss ett par gånger under den här veckan.
Så kom fredagen och vår första riktiga föreställning inför publik på stora arenan. Den skulle dock inte börja förrän senare på kvällen, kl 19.19 om jag inte minns helt fel.
Men först blev det en liten ridtur runt Råstasjön som ligger precis bredvis Friends, en lagom stor sjö med fin omgivning och vägar ikring. Saffi blev jätteglad att få komma ut och röra lite på sig, hittills hade hon i princip bara stått på box med endast små promenader till och från arenan och genom stallet.
Saffis medryttare Therese kom till Friends den här dagen för att vara med och hjälpa till ett par dagar, väldigt roligt och uppskattat att få en extra hjälpande hand och lite sällskap.
På promenad genom stallet.
Till höger hade fransyskan Alizée Froment sina boxar. Och tog man höger borta vid vakten med den gula västen så kom man till LORENZO´s stalldel där alla hans 14 vita hästar fick röra sig fritt mellan boxarna.
Någon gång efter lunch fick Saffi besök, det var en mamma (som också heter Therese) med sin lilla dotter Tuva. Båda två blev jätteförtjusta i Saffi, speciellt lilla Tuva. Saffi var det bästa på hela dagen sa hon till sin mamma när de åkte hem.
De kom och hälsade på oss även under lördagen, trots att de egentligen inte skulle. Men Tuva ville träffa Saffi, hon hade till och med köpt en hink med hästgodis för att ha något gott att ge henne <3
Foto: Therese Gillberg
Men innan premiärföreställningen på stora arenan skulle jag och Saffi vara med i en tricktävling tillsammans med Evelinn och Loni kl 18.00 i mässpaddocken. Tror vi var totalt 10 ekipage som skulle vara med i denna prestigefyllda tävling och jag såg verkligen fram emot det för jag visste att Saffi skulle göra sitt bästa och göra det kanonbra.
Det var Haflingerna Saffi och Loni, Mustanghästen Piece of Cake (aka Kakan) Nordsvensken Oden och Saffis stora skräck kamelen Herman som skulle visa upp sina trick. Herman höll sig på sin kant borta vid grinden i ett försök att inte skrämma hästarna, men så fort Saffi fick syn på honom blev hela hon stel som en pinne, ögonen spärrades upp och började oroligt snurra runt mig och blåsa näsborrar. All fokus hamnade på Herman, som tur var så va det några före oss så hon hann se lite mer att Herman faktiskt inte var så farlig som hon först trott. Tyvärr hade hon dock inte kunnat släppa honom helt när det var vår tur, och det var inte förrän speakern började avbryta oss (efter någon fjuttig minut) som hon flyttade sin fokus till mig igen och började trampa för att lägga sig ned, vår tid var slut och jag blev tvungen att avbryta henne. Kändes jättejobbigt, för hon förstod inte varför hon inte fick. Hon ville så gärna visa upp sig, så när hon inte fick lägga sig började hon att dansa istället. Älskade gumman 💗
Ett klipp från tricktävlingen när det blev Haflingernas tur. Här ser man tydligt hur Saffi var lite orolig och hur hon börjar trampa för att lägga sig precis när speakern tackar oss för uppvisningen.
De andra fick betydligt längre tid på sig att visa sina trick än vad Saffi och Loni fick, kändes inte riktigt rättvist men vad skulle man göra. Det var en lite rolig tävling för att locka publik, som även fick vara domare och rösta fram sin favorit som vinnare. Och vem det blev är nog inte så svårt att lista ut... 😉
Kamelen Herman!
Taking a selfie with the camel Herman 😁
Saffi och jag var i alla fall väldigt juliga och fina :)
Sen blev det äntligen dags för riktig show, årets första Join the Circus för publik. Fram tills att musiken satte igång var det lite pirrigt i magen, men så fort man kom in på arenan var nervositeten som bortblåst. Då var det bara full fokus på Saffi och vår uppgift. Det var knappt så man såg något annat eller annan just då, man var så inne i sin grej, vilket var skönt :) Jobbigt om man hade fått scenskräck haha!
Öronbollar för travhästar är bra grejer, utan dem vet jag inte om vi hade grejat det så bra som vi gorde. Tack snälla Evelinn och Anna Bladström för att ni lånade ut dem till oss under den här veckan :)
Saffi blev så fin i sitt glitter och vackra fjärilar 💖
En screenprint från SVT´s Matiné som sändes live under lördagseftermiddagen. Den hade ni kunnat se om jag bara hade vetat att det var under lördagen SVT skulle ha livesändningar och inte söndagen som jag hade fått höra innan.
Premiären fö publik på stora arenan gick bra, bättre än vad jag trott den skulle göra. Saffi var tryggare med Staccato snett framför sig än bakom som han gjorde de första repetitionerna, vilket till och med gav matte möjlighet att (som alla i paraden skulle göra) vinka till publiken. På repetitionerna hade dock matte fullt sjå med att hålla i den vilda 25-åringen för att hon inte skulle slita sig och ställa till med kaos.
Det var rätt mycket folk som trängdes på mässan varje dag...
Lördagen började tidigt, kl 9 var det dags igen. Jag, Evelinn och Lovisa skulle ha uppvisning i mäss - paddocken ---> "Triss i Haflinger"
För att bara ha övat en ynka gång innan så blev det faktiskt ganska bra!
Runt lunch blev det ytterligare en uteritt runt sjön, denna gången i sällskap av två kändisar från Beridna Högvakten i Stockholm. Pukhästen Oden och trumpethästen Raffe :)
Hahaha Saffi fick jogga för att hänga med i Odens vanliga lugna skrittempo, kändes som jag satt på en liten ponny i jämförelse :P
Under lördagen lyckades jag även fixa sponsor, K9 Horse bjöd mig och Saffi på deras nyframtagna superschampo, balsam och pälsglans. Jag lovade självklart att komma tillbaka och visa före och efterbilder eftersom jag fick produkterna gratis.
Så mellan första och andra föreställningen av Join the Circus ställde jag och Therese Saffi i spolspiltan och började tvätta för glatta livet. Vi var båda lite spända på resultatet för säljaren sa att ju fler gånger man tvättade man och svans med detta nya schampo, ju vitare blev det. Nu hade vi inte så gott om tid men en tvätt hann vi i alla fall med, annars hade hon aldrig hunnit torka till show.
Till höger: Före tvätt Till vänster: Efter tvätt
Jag blev rätt nöjd med resultatet :D
Efter tvätten blev det lite mer promenerande för att torka upp, och varje gång vi passerade förbi kamelen Hermans box blev ögonen stora och näsborrarna spärrades upp och började blåsa. Trots att hon aldrig såg honom när hon passerade så kunde hon känna doften på långt håll och varje gång satte hon alla fyra hovarna i golvet och ville inte gå framåt. Först kunde vi inte förstå vad som var så läskigt, fanns likcom ingenting där. En stallgång med sopkorgar och skottkärror, typ. Men när hon nästan sprang iväg med oss när vi passerade Hermans boxlänga så förstod vi vad som var så obehagligt... Kamelen.. igen :)
Mys - Herman
Sen blev Saffi trött... efter att matte och Therese fixat manglittret igen. Det tar på krafterna att sniffa läskig kamel :P
Fast Loni och Staccato låg också som slagna kämpar ett tag :)
Loni
Staccato
Hann även med att se lite av Julshowen den eftermiddagen. Och hoppningen :) minns dock inte vem det var som red när jag fotade, men det kanske någon av er kan se och upplysa om? :)
Fina Liz.T Sternbild med Ellen Rönn till vänster och Loni med Evelinn Bladström till höger
"RenBert"
Kvällen kom och efter en väldigt lång dag var det åter dags för hemgång för att ladda om batterierna för årets sista dag av sista dag av Sweden International Horse Show. Det kändes både jättetråkigt och otroligt skönt på samma gång. Veckan hade minst sagt varit slitsam med sena kvällar och tidiga morgnar. Jag hann få någonstans mellan 3 och 5 timmars sömn per natt då jag satt och pendlade emellan Uppsala - Solna varje dag.
Therese skulle egentligen bara ha varit med fredag och lördag men då hon hade varit en sån overdelig hjälp under de här dagarna så var jag tvungen att fråga om hon inte kunde komma sista dagen med.
Vi bestämde att vi skulle ses där kl 11 nästa dag.
Söndagen blev en ganska slö dag, i alla fall halva dagen, jag och Therese gick på mässan och hittade massa kul man hade kunnat köpa... om man hade haft lite pengar :P Bland annat så fastnade jag för ett skitsnyggt läderträns med ett grymt fint bling-bling pannband. Man blev lite småsugen på ett riktigt fint läderträns igen när man såg alla andras fina huvudlag. Och vad mycket bling det fanns sen då! Det var bling på typ ALLT! Skitsnyggt! Men när man stannar upp och tänker till lite så inser man att det är ingen som kommer se blinget ute på vägarna ändå, för det är där jag rider mest. Jag är aldrig i något strålkastarljus med mina hästar, så vad ska man med en massa bling till då? Egentligen?
Så det blev inget träns, jag köper ett vitt Biothaneträns till Saffi sen istället. Det vi hade på Friends fick jag låna av lillesyster. Finns inget snyggare än vitt på en fux.
Sista föreställningen av Join the Circus skulle gå kl 19.20, och jag & Evelinn skulle ha vår sista uppvisning i mässpaddocken kl 20.15. Så programmet för dagen kändes rätt lugnt, i alla fall tills Lovisa (som bor i Laholm) kom och berättade att hon var tvungen att åka hem tidigare pga stormen som härjade i södra sverige den dagen och kvällen. Att Saffis trygghet, Staccato inte skulle vara med på den sista föreställningen.
Planen hade från början varit att hon skulle åka hem direkt efter att Join the Circus var klart, men hennes föräldrar vågade inte vänta så länge så hon hade inget annat val än att packa ihop och åka hem. Hon var jätteledsen över det, och hoppades att det inte skulle ställa till något för mig då hon visste att Saffi var lite harig just i entrémomentet.
Jag, som hade varit collugn innan, blev helt plötsligt jättenervös. Hur skulle detta gå? Skulle vi över huvud taget komma in på arenan eller skulle hon vägra och stoppa upp alla andra bakom oss? Hur skulle hon reagera inne på arenan utan Staccato? Hjälp!
Men efter lite fundering så kom vi på hur vi skulle lösa det, Therese skulle helt enkelt bara gå med oss in. Iförd passande scenkläder såklart. Så vi knatade upp till kostymlogen för att prata med Owe. Han hade blivit lite upprörd först när Lovisa kom och sa att hon inte kunde medverka i sista showen, men hade efter en liten stund lugnat sig och förstod sen varför hon var tvungen att göra så. Därför tyckte han att vår lösning var jättebra, och gav oss beröm för att ha löst situationen på ett bra sätt.
Någon timme innan det var dags att beträda stora arenan för sista gången kom Jessica (som köpte Saffis sista avkomma Shoshone 2004) förbi och pratade en stund. Verkligen jätteroligt att träffa henne igen då det tyvärr inte blir så ofta. Det är otroligt kul att som uppfödare få följa hennes och Shones utveckling tillsammans, år 2010 fick även Shone en avkomma (Nanghial) efter Liz Nachtmann. Så Saffi är inte bara mamma utan har även hunnit bli mormor :)
Shoshone f: 2000
E: Harras U: Saffi UE: Montanus
Foto: Camilla Ersson
Foto: Antonia Ericson
Till sist var det dags, the last show. Eldprovet.
Den här gången var det lite extra viktigt att allt gick bra då Patrik, hans lillasyster Emma och deras mamma Karin hade kommit för att titta på oss och som nu satt i publiken.
Saffi var faktiskt superduktig, gymkhanatjejen som egentligen skulle gå efter Saffi med sin arabkille fick gå före som stöd, vilket funkade superb. Saffi tvekade inte ens, hon bara gick. Therese gick brevid ett par meter ifrån oss om stöd skulle behövas. Men Saffi, som hade känt att Therese hade en massa gotti gottgott godis i fickan innan vi gick in, ville vid något tillfälle gå och börja gräva i hennes fickor istället för att fokusera på vår uppgift, men i det stora hela så gick allt bra till slut och hon bjöd på en riktigt hög och vacker stegring som avslut.
Foto: Madelene Holmström
Therese lånade Evelinns hjälm med en blå vacker plym, och hennes blåa glittriga mantel. Owe (regissören) blev mycket nöjd :)
Sist men inte minst, nästan direkt efter Join the Circus var det dags för min och Evelinns sista uppvisning i mässpaddocken, och eftersom det närmade sig jul hade vi bestämt oss för att ha ett jultema.
Foto: Cecilia Lindh
Foto: Jessica Phersson
Foto: Jessica Phersson
Evelinn och Loni
Foto: Jessica Phersson
Sista föreställningen gick hur bra som helst. Saffi var en riktig artist och gjorde allt jag bad henne om. Kändes super att få ett sånt bra avslut på en helt amazing vecka, verkligen jätteroligt.
Strax efter kl 22 var allt slut, sista föreställningen hade gått och besökarna försvann snabbt. Även stallarna tömdes i rekordfart. Rätt som det var hade nästan alla åkt hem och mässpaddocken höll på att rivas och schaktas bort. I Saffis länga var det bara hon kvar en knappa timme efter stängning och det började kännas jobbigt att lämna henne där ensam medans jag hjälpte mamma och Lizette med Champange som fortfarande stod kvar i monterboxen i väntan på att veterinären skulle komma och lägga om ett sår hon hade fått på ett bakben strax innan avresan till Friends. Annars var även monterstallet tomt. Tyckte det var onöding att Saffi och Champange skulle stå ensamma så Saffi fick flytta och stå i boxen bredvid Champange tills vi kunde börja lasta och åka hem.
Det blev nästan lite jobbigt att vara där när alla andra hade åkt hem, jag ville mest bara komma därifrån. Kändes jättetråkigt men samtidigt skönt att denna långa, superroliga och händelserika vecka nu var förbi.
Saffi skulle få komma hem och bara vara häst igen.
Saffi tittar ut från monterboxen
Tiden efter SIHS har vi tagit det lite lugnt med trickträningen och istället satsat mer på frihetsdressyren och ridning helt utan huvudlag i halsring.
Om jag säger så här, efter kursen för Honza Blahá i oktober i Frihetsdressyr så har jag fått en helt annan häst, kontakten jag fått med henne efter Honza är obeskrivlig. Från att ha varit en dam med bestämda åsikter om det mesta och lyssna lite när hon själv vill, till att lyssna och respektera det JAG vill NÄR jag vill det. Att rida henne i halsring mot att rida henne i träns är som natt och dag.
Jag var ute och red med min mamma en dag, som först var en anaing skeptisk till att jag bara skulle rida i halsring. Knodden hade inte gått på ett tag så hon var lite rädd att han skulle börja bralla och smitta av sig på Saffi och att jag då inte skulle kunna kontrollera henne.
Enda sedan Knodden blev inriden så har han alltid haft ett bättre driv och längre steg än Saffi, hon brukar alltid hamna lite på efterkälken och bli tvungen att rida ikapp. Inte den här gången, faktum är att nu var det Knodden och mamma som hamnade på efterkälken och blev tvugna att galoppera ifatt OSS med jämna mellanrum! Saffi var helnöjd med att ridas utan huvudlag och bjöd framåt som aldrig förr! Mamma kände inte igen henne alls :) och inte jag heller.
Jag har blivit frälst, vill inte rida Saffi i något annat än halsring längre.
Att se henne så glad och njuta av att vara ute och träna gör min dag, varje gång <3
Puh, detta inlägg har nu tagit mig 6 dagar att skriva och äntligen, ÄNTLIGEN är det färdigt! :D
Nu återstår bara en sak, att översätta hela inlägget till engelska så att alla underbara Haflingervänner ute i världen kan få ta del av mitt och Saffis otroliga äventyr på Sveriges största hästfest!
