Stardusty

Visste att det var länge sen jag var in här sist och skrev något men att det var hela 4 år sedan trodde jag inte. 

 

2016. Ett år när mamma fortfarande var mamma, Saffi och jag hade nästan precis upptäckt frihetsdressyrens magiska värld, vi åkte på roliga kurser och tränade massor. Jag förverkligade en av mina största drömmar och startade upp mitt företag Liberty Horse training samtidigt som jag körde lastbil. Livet var som det skulle

Året därpå blev mamma diagnostiserad med pannlobsdemens (FLD) strax före jul. Sommaren 2018 kom nästa totala krash när jag och Patrik separerade och tog ett break. Då trodde jag att jag skulle dö på riktigt, gick ned 6 kg på en vecka. Kunde inte äta, inte dricka, inte sova. Försökte jobba men insåg ganska snart att det inte var lämpligt att vara ute i tät stadstrafik mitt i Sthlm med återkommande panikångestattacker var och varannan minut. Blev sjukskriven en månad. Mitt i allt detta blev jag tvungen att hitta nytt stall åt mina hästar då stallet jag stod i då inte hade plats åt oss när det var dags att stalla in. Inte jättelätt att hitta ett ställe där man kan ha råd att stalla in fler hästar än en. Jag hade tre... 

 

Otroligt nog hittade en kompis till mig ett ställe, en gammal ladugård, som jag kunde få hyra. Dock så behövde den gamla stalldelen renoveras innan några hästar kunde tas in där.

Det blev aldrig någon renovering av den gamla delen, jag beslutade mig istället för att bygga nytt i ladugårdsdelen där även lösdriften finns. 

Flyttade dit i september, i november blev Saffi dålig och i December gick hon bort. En kompis som åkte till stallet på morgonen för att fodra hittade henne i lösdriften. Som att livet inte var tufft redan innan. 

 

2019 var året jag blev av med mitt älskade jobb efter att arbetsgivaren haft häxjakt på mig och letat fel i allt jag gjorde. De ville skicka hem mig på dagen med 1,5 månadslöner + semesterersättning, jag vägrade och en facklig strid tog vid. Efter veckor av möten och förhandlingar så gick de med på att ge mig 2,5 månadslöner + semesterersättning. 

Klarade mig på det fram till september, sen var jag tvungen att gå tillbaka till taxi då jag inte hade hittat något nytt lastbilsjobb. 

Sen kom Coronan... en pungspark för taxibranchen precis som för så många andra. Ca 70% av intäkterna försvann i och med stägningen av Arlanda, färdtjänster och neddragna sjukresor. 

 

2020 har minst sagt varit ett turbulent år. 

Corona, mamma som flyttade in på demensboende då hon inte längre fungerade hemma och som så sent som i förra veckan testats positivt för Covid-19. 

Och så har vi pappa, som med sina alkoholproblem betett sig som en idiot emot mig till och från. Är så glad att han äntligen verkar ha tagit till sig av vad jag sagt och börjat gå på regelbundna AA-möten.

 

Som att inte detta vore nog så är ekonomin jävligt ansträngd just nu tack vare detta helvetesvirus. Förstår att jag är långt ifrån ensam om det problemet, men ändå. 

Mår piss rent ut sagt. Psykiskt. Bröt ihop ikväll, bara började storgråta när jag skulle åka till jobbet.